kortiss

Jag har ett mål. Det är inte vad som helst, det här. den 1 juni 2013 ska jag kunna springa en mil. Shitfanvadihelvetehållerjagpåmed jag kan knappt springa 700 meter som det ser ut just nu, men jag hade så tråkigt så jag gav mig själv ett uppdrag. Åt helvete med att träna för att vara snygg, att sluta äta för att bli smal, jag ska springa. För att jag kan. För att orka. För att det är det här jag vill.

 

Mamma har hittat världens i särklass bästa te åt mig på Marks&Spencers(när hon var i Warszawa, visste inte ens att M&S fanns i Polen). Skulle baka semlor men hamnade här istället. Snart är alla hjärtans dg som är äcklig jobbig stressig och kommersiell så jag funderar på att dra ihop till någon form av riot och störta den, typ köpa en ask geléhjärtan och trampa på dem och äta Snickers istället för att hah, där fick ni, era pengatjänande utnyttjare. (kommeraldrighända) (menjagtyckerfortfarandeinteom14februari)

så jag behöver inte känna mig töntig för att jag bloggar. Fick massa lust att baka nu, men det känns lite otagg eftersom min mamma verkar försöka gå ner i vikt. Haha. Schysst att baka då liksom. Så jag ska nog rita lite istället.

 

jag har ingen aning om vem jag skriver för så glhf med att läsa vidare

vet faktiskt inte vad det är som händer med mig. Är så galet trött hela tiden, varje vecka, varje dag, varje timme. Somnar nästan på lektionerna, går hem direkt efter skolan för att ramla ner i sängen, undviker att träffa folk på helgerna för jag orkar verkligen inte. Helgerna är underbara för jag kan somna vid tio på fredagkvällen, sova tills jag vaknar av mig själv tolv timmar senare, ta det lugnt hela dagen och sova till tolv på söndagen också.

 

Jag hatar det. Har provat allt. Rör mig i dagsljus på dagarna, tränar, äter, sover, sover, sover. Går och lägger mig tidigt eller senare, provar att sova i nio, åtta, tolv timmar. Trött hur jag än gör. Orkar inte vara en zombie längre. Orkar ingenting och det är så sjukt sorgligt.

 

Pappa drog upp mig imorse, knuffade in mig i bilen och åkte iväg till Björkhagen med mig. Fattar inte att han fick mig att gå med på att åka skidor med honom men så blev det iallafall. Hatade varje sekund och ville till sist bara slänga stavarna och lägga mig ner och gråta, men skulle jag ändå träna så kunde jag lika gärna göra det ordentligt tänkte jag då. Usch var så jävla förbannad hahah. Men hunden tyckte det var kul och hon är så söt när hon är glad så jag åkte lite till för hennes skull