hjärtesorg och öppnade himlar
Läser om krossade hjärtan och sommarregn och sönderklippta böcker och förlorade systrar. Jag läser min absoluta favoritbok, som jag har läst sex eller sju gånger tidigare, futtigt, jag vet, men det blir antagligen många fler bara i sommar. Boken är inte ens min, utan lånad av en vän, den har hennes bokmärke kvar i sig men den börjar ändå bli som min med mina fingeravtryck och dammtussar och hundhår och allt som finns här hemma eller på landet. Den heter "Himlen börjar här" och är skriven av Jandy Nelson, och den är helt underbar, komplett, den har allt; syrener, dikter, en flod, musik, hjärtattacker, morbröder som röker gräs. Jag älskar den. Jag vill vara i den. Jag överväger att älska MED den. Snart gifter vi oss.
pastalunch och katter
Eftersom det var långlunch och håltimme idag gick vi hem till Siri och kokade pasta. Jag hittade en katt som var hennes och han gjorde flera rivmärken på varje knä, jag tog det som ett ömhetsbevis men jag är fortfarande skeptisk till katter. På väg hem från skolan plockade jag lite syren och nu luktar det försommar i hela köket. Jag har nyss laddat ner Gimp och ska peta på det lite senare.
"vad gör du?" "nosar."
min farfar har dött. i samma månad på samma dag samma tid som Johans farfar. livet är sorgligt, sen dör man. Och det som gör mig så galet ledsen är att man kan prata om det och vara tyst och sedan säga jo, ja, det är ju fruktansvärt tråkigt det som har hänt, vad vill du ha för te? Att man bara kan prata om te sådär precis som om inget har hänt. Te är vanligt. Det är inte döden.
Döden är inte vanlig.
Döden är inte vanlig.